Ja, vad ska man säga.
Känner mig åter i fas med livet.
Eller i alla fall lyckan!
Tung dag annars idag.
En våg av måsten sköljer över en ibland.
En känsla av att man inte kommer klara av det.
Att man inte fixar allt som komma skall.
Att man är lite sämre än alla andra, har lite mindre koll och är lite mer korkad.
Ja, ibland känns det så bara.
Älskar känslan när lyckan kommer tillbaka.
När man känner kraften att klara allt som kommer.
Dumheten försvinner och självförtroendet återvänder!
Tackar mina nära och kära och musiken!
Bara att ni finns gör allt!
Peppande och små små ord av kärlek!
Det behövs så lite!
Fortfarande massor som inte är helt i fas men det ordnar sig.
Så länge hoppet finns där så går det framåt!
Tack!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar